måndag 24 februari 2014

Den gamle Adam sej med mänskofruktan plågar




1. Den gamle Adam sej
med mänskofruktan plågar.
Bekänna Kristi namn
är mera än han vågar.
Men denna feghet svår
vi undertrycka må
och bedja Gud att vi
frimodighet ska få.

2. Guds vittnen ska av nåd
i rikligt mått belönas,
med livets krona de
i himmelen skall krönas.
Men du som alltid är
så aktsam om ditt skinn
ska aldrig tro att du
kan smyga dej dit in.

3. Den gamle Adam vill
ej världens gunst försaka,
går fram ett litet steg
och så ett steg tillbaka.
Han ängslas och han räds
för allting utom Gud,
han vill nog synas from
men tummar på Guds bud.

4. Vad Jesus för oss gjort
får många aldrig veta,
bland allsköns budskap de
förgäves måste leta.
Att för vår frälsnings skull
Guds Son till världen kom,
tycks ingen anse värt
att säga något om.

5. Han höll sej ej för god
att vårt elände bära,
han miste för vår skull
all heder och all ära,
det straff vi skulle få
tog han som helig är
- men säg den människa
som håller honom kär.

6. Märk: "den som för mej blygs,
för honom ska jag blygas",
det av vår Frälsare
i Skriften klart betygas.
Gud skrive detta in
med eldskrift i vår själ
- o att vi denna dag
besinnade vårt väl.

7. Då skulle vi ej se
åt någon annan ära
än att i Jesu spår
vårt kors med trohet bära.
Då blev hans börda lätt,
hans ok blev milt och sött,
man blev då ej så fort
på himlavägen trött.

8. Den väg Guds Son oss lärt,
den må vi alltid följa
och aldrig någonsin
med ord och gärning dölja.
Ty många vaknar upp
ur säkerhetens natt,
om varje litet ljus
på staken nu blir satt.

9. Stå upp! Nu är det dags
att sej till Herren vända,
att sin försumlighet
och Jesu nåd bekänna!
Ty vad betyder väl
vår livstids korta ve,
mot glädjen att till slut
vår Frälsare få se! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar