måndag 31 augusti 2015

Herre, lär oss troget vänta



1. Herre, lär oss troget vänta
som apostlarna, när de
samlades i nattvardssalen
för att vaka och att be,
be med jungfrun, Herrens moder,
och med dem som följde med,
när från Galileens ängar
du till Juda land drog ned.

2. Lär oss vänta som de gjorde
efter vad du lovat har,
vänta Andens kraft att vittna
och ge hela världen svar
om den seger Gud har vunnit
över all förgängelse,
och det liv som han har gett oss
genom din uppståndelse.

3. Tänk att kunna tala öppet
in i andras hjärtan så
att de lyssnar och de följer
på den väg vi fått att gå!
Herre, ge åt oss den nåden
att nå ut men också in
till den okända och stora
skara Fadern gjort till din.

4. Låt oss vänta, låt oss hoppas
på vad Gud har lovat ge
och som heliga apostlar
med Maria ständigt be:
Kom, Guds Ande! Kom, Guds Ande
som ett regn i torkans vår,
ge oss mod och kraft att vittna,
så att alla det förstår.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

söndag 30 augusti 2015

En glad morgon när jag här är klar




1. En glad morgon när jag här är klar
flyger jag hem,
till det land där evigt liv jag har
flyger jag hem,
flyger jag hem - så härligt! -
flyger jag hem,
när jag dör - prisa Gud för vad han gör! -
flyger jag hem.

2. Bara några dagar här och sen
flyger jag hem,
som en fågel far till sommaren,
flyger jag hem,
flyger jag hem - så härligt! ...

3. Då när alla skuggorna har flytt
flyger jag hem,
till det land där livet föds på nytt
flyger jag hem,
flyger jag hem - så härligt! ...

måndag 24 augusti 2015

Ära till dej Kristus



1. Ära till dej, Kristus,
för den själanöd
som du led på korset
vid din bittra död.
Du som nu är upphöjd
i all evighet,
var oss nådig, bär oss
till din salighet.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.

2. Om du inte blivit
människa som vi,
hade du ej kunnat
göra någon fri,
om du inte burit
korsets bittra ve,
hade vi fått lida 
i all evighet.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.

3. Därför ska vår lovsång
stiga stark och fri,
Fader, Son och Ande,
intill evig tid.
Gud, må du bevara
alla dem som tror,
så vi aldrig mister
trösten av ditt ord.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.  

Ack, vi är ju alla




1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 
som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 
där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna
blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra
sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 
utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 
kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 
Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Regering, folk och fosterland

 


1. Regering, folk och fosterland,
o Gud, vår Gud, beskydda!
Knyt kärlekens och fridens band
kring både slott och hydda!
Med insikt må bli tydda
de lagar du oss gav, o Gud,
och sanningens och rättens bud
av fria hjärtan lydda!

2. Stärk dem, o Gud, som land och bygd
vill värna om och stödja,
som om rättfärdighet och dygd
sej ärligt vill bemöda!
Låt ymnigheten flöda,
välsigna flit och helgdagsro,
välsigna stads- och landsbygdsbo,
giv arbete och gröda!

3. Må som ett hjärta och en själ
en gång vi kunna nämnas!
Må allmänt väl bli allas väl
och rätt och plikter jämnas!
Med ånger allt må lämnas
som gör ett syskonsinne kallt,
och Kristi Ande live allt
som önskas och som ämnas!

4. Välsigna dem som troget vill
ditt ord i verket sätta,
i nöd och lust sej håller till
det sanna och det rätta!
Bekymrens bördor lätta,
med arbetsglädje framgång giv
och låt oss i ett bättre liv
få mötas efter detta!

O Gud, som allting ser och väger dem som dömer

 Förspel:



Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):



1. O Gud, som allting ser och väger dem som dömer,
giv att de var och en sin ämbetsplikt ej glömmer,
som är att skaffa rätt, och inte bry sej om
ens ogunst eller gunst, men blott en rättvis dom!

2. Giv nåd, att omsorgsfullt för mänskors väl de vakar,
att lugnt och samvetsgrant de varje mål rannsakar,
så att de ej för långt en utredd sak drar ut,
ej heller har för brått till mörka sakers slut,

3. ej ser förbi en svag och ej en mäktig ärar,
men hör på både den som svarar och som kärar.
Den vare fattig, rik, vän, ovän, upphöjd, låg,
så lär dem döma så, som om de det ej såg!

4. Låt dem en främlings rätt och änkas sak ej vända
för mutor, höghet och vad mer som plägar hända,
ej hämnas här på den som brutit har mot dem
och tänka: nu ska du få se att hut går hem!

5. Giv att de självklokhet i domen noga väjer,
sej inte billar in att allt de själva säger
skall vara som om det av himlen vore sagt,
det mången ärlig man har från sin välfärd bragt.

6. Dock, finns det skäl och grund till detta som de driver,
så giv, o Gud, att de därvid så stadigt bliver
att de ej går ifrån den mening som är god
och för en ringa vinst fördömer menlöst blod.

7. Må de som Samuel mot slutet kunna säga:
"Om någon visar att jag andra velat preja,
har tagit mutor och gjort någon övervåld,
vill jag betala allt, om jag än bleve såld."

8. Vi vet ju, Gud, att du ej långt i fjärran vistas,
men mitt ibland oss är och märker vad som tvistas,
vad tänks och talas, görs - tills var och en blir ställd
en dag inför din dom, som slutligen blir fälld.

9. Så undervisa oss och lär oss dina rätter,
så de som dömer ej sitt kall tillbakasätter,
men dömer så att de ej kommer sist på fall,
när, Gud, inför din dom de själva träda skall.
 

I Guds församling Herren Gud



1. I Guds församling Herren Gud
förkunnar dessa orden
för dem som sattes på hans bud
till domare på jorden:
"Upp, skipa rätt för hög och låg

med lag från domartronen,
men väg dem väl på samma våg
och se ej till personen!"

2. "Ja, skaffa faderlösa rätt
och ingen möda spara,
förtrycktas börda gör mer lätt,
oskyldiga försvara!
Mot våld och list ett heligt skydd
åt värnlösheten ägna
och rätt och sanning i var bygd
till jordens glädje hägna."

3. "Ty snart ni härifrån tas bort,
besinna väl de orden,
ni måste dömas inom kort,
ni domare på jorden!"
Så talar han som skall en dag
oss inför rätta ställa
och efter helighetens lag
oss alla vedergälla.

fredag 21 augusti 2015

Vid den tid man räknar folket








1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
detta himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol! 

tisdag 18 augusti 2015

Den hind som så snart




Alt. koral (efter Jonas Andersson): 



1. Den hind som så snart
så kringjagad vart
när gryning det blev,
i psalm tjugoandra
kung David beskrev
- en bild, oss till stöd,
hur Gud skulle vandra
i landsflykt och nöd.

2. Vår Herre som då
förnedrades så
blev därmed en tolk
att så skulle hända
hans egendomsfolk,
märk även däri:
på jorden omvända
skall främlingar bli.

3. Vad under då att
i blindhet och natt
tyrannerna vill
så grymma och vilda
mot Sion slå till.
Ty himmel och grus,
de är ju så skilda
som mörker och ljus.

4. Till följe därav
på tillvarons hav
vår kullriga båt
i stormar och vågor
blir driven och våt,
när ondskan far blind
förbi våra plågor
med strykande vind.

5. Men hur det än är,
bland stormar och skär,
vår Gud med oss står,
vad än kan tillstunda
vi aldrig förgår.
Vårt A och vårt O,
han låtsar blott blunda,
att pröva vår tro.

6. Den väg är nu vår,
som fordom var svår
till himmelens land
för helga profeter
på stridernas strand,
i blodfärgad skrud,
med kungen som heter
vår broder och Gud.

7. Så tåga vi fram
förnöjda som lamm
med vad som oss sker,
vi ser där vi vandrar
den hjältens banér,
som har i sin hand
det ena och andra 
vårt fädernesland.

8. Besinna då väl,
min sårade själ,
den väg du nu går
är trampad i över
sextusende år.
Så var nu tillfreds,
ty vad du behöver
är redan tillreds.

9. De för inte krig,
Guds barn, emot dig,
vår överstepräst,
den blodige Guden,
den hatar de mest.
Hans heliga ord
för greken och juden
är villa och mord.

10. En jude och grek,
ja, skrymtan och svek,
i var och en bor,
han hete en kristen,
en turk eller mor,
så länge Guds nåd
ej upphävt den bristen,
otrons överdåd.

11. Men skulle den själ
som hatar vårt väl
nu omvända sig,
man honom strax för i
den törniga stig
han anvisat oss.
Som Saulus förgör vi,
som Paulus förgås.

12. Men ära och makt
ske Herren, som lagt
vår salighets grund
och helgat vår anda
i nådens förbund.
Den Herren vi må
gå evigt tillhanda.
Gud låte oss gå!

Jesus, öppna du vårt öra






1. Jesus, öppna du vårt öra, 
när vi kommer för att höra 
vad som mest inför dej väger
och vad genom dej vi äger.

2. Gör oss alla för dej stilla, 
låt oss ej din nåd förspilla, 
som du nu på nytt oss bjuder, 
när ditt budskap till oss ljuder! 

3. Lär oss dina bud och rätter, 
som du för vårt öga sätter; 
och när vi ditt ord fått höra, 
hjälp oss att din vilja göra! 

4. Hjälp oss, Jesus, dej till ära 
frukt i tro och kärlek bära, 
och när dagen är förliden, 
ta oss hem i rätta tiden!

måndag 17 augusti 2015

Välsignade dag




1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 

den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 

som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

4. Om den lovar Gud 

som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

5. För kärlekens flod, 

din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

Vår herde, Guds Lamm




1. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

2. Min törstiga mun

vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

3. Kom, frisk eller sjuk

till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

4. Här går vår monark

i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

5. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

6. Så stannar vi vid

din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

7. Gör, eviga fröjd,

din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro. 

Förblindade värld






TANKAR OM GUDS FÖRSYN

1. Förblindade värld,
vart rasar din färd?
Ni villsamma fält,
ni brusande strömmar,
vem har er så ställt?
Skall folk och natur
gå fritt utan tömmar,
som vildaste djur?

2. Här vissnar en ros,
när nässlan därhos
blir yvig till mods;
här laddas den rika
med gods uppå gods:
den fattiga ser
sin föda bortvika,
och mister än mer.

3. Men mest gör mig ont,
att dygd ej blir skont,
det himmelska barn
av olyckor bliver
nedtrampat i skarn,
när fräckaste last
till heder uppkliver
och håller sig fast.

4. Jag intet förstår:
försynen begår
så skenbara fel.
Skall världen sig välva
på lycka och spel?
Månn´ himlarna här
har skapat sig själva
och själva sig bär?

5. Så talar min harm
mot Allmaktens arm;
så ivras mitt mod,
i blindhet och yra,
med kött och med blod;
det önskade få
all världen bestyra,
en dag eller två.

6. Men Eviga Lag,
som finner mig svag,
förlåt mig mitt knot:
vad skulle jag råda
din vishet emot?
Ack, hade jag nåd
att en gång få skåda
ditt hemliga råd!

7. Förnöjd med min lott,
jag anser för gott
vad Himmelen gör,
jag står och jag sviktar,
jag lever och dör
i Skaparens hand,
som räknar och siktar
den ringaste sand.

8. Så bär dig då till,
du värld, som du vill,
låt ondskan gå fram
i prunkande kläder,
låt ära bli skam,
låt fänad bli folk,
låt samvet bli väder
och tungan dess tolk.

9. Uppstudsa din prakt
mot Skaparens makt,
slå dygderna ned,
låt lasterna bära
sin purpur i fred;
jag vet dock förut,
att allt till Hans ära
skall lända till slut.

10. Mig inte ett hår
av huvudet går,
mig ingen förtret
i hemlighet vankar,
som Han icke vet:
Han öppnar mitt bröst,
Han ser mina tankar,
min ängslan och tröst.

11. Min lycka han såg,
då jag ännu låg
i mörkheten kvar,
mitt urverk han ställde,
mitt bröd han mig skar.
O, skulle då du,
Allsvåldige hjälte,
förgäta mig nu?

12. Så skall då allt mitt
från sorg bliva fritt.
Förnöjd med Guds råd
jag aldrig skall skilja
hans tuktan från nåd:
Mitt hus har jag byggt
på Skaparens vilja.
Där sover jag tryggt. 

Den eviga solen och skapelsens ljus

 


1. Den eviga solen och skapelsens ljus
gick ut från sin härlighetsboning
att lösa de fångna i träldomens hus
och bjuda dem nåd och förskoning.
Den solen upplyser var människosjäl,
ja, fägnar och gläder den uslaste träl,
dess värme så ljuvligen tvingar,
att den som den känner ej önskar sej mer,
men glömmer allt annat och glädjefullt ser
all salighet under dess vingar.

2. Allt mörker får vika när solen uppgår,
ty natten då hunnit sin ände.
När Frälsaren föds hela skapelsen får
en gryning i mörkrets elände,
ty Skaparens kärlek då visar sej mest,
när han blir på jorden en främling och gäst,
att oss till vårt hemvist församla.
Han föddes att tjäna, att lida och dö,
få blodröda syndare vita som snö,
vem vill då i mörker mer famla?

3. Välsignade Jesus, vår broder och vän,
din ankomst vårt mörker upplyste.
Du har ju för var och en syndare än
den ömhet och kärlek du hyste,
när du låg i krubban så fattig och klen,
ditt trofasta hjärta ej ändrat sej se´n,
du ingen ombytlighet lider,
nej, samma din trohet och nådeförbund
som visades klart i din födelsestund
står fast genom eviga tider.

4. Pris, heder och ära i evighet all
ske dej, som med nåd utan gränser
fullkomligt har upprättat oss från vårt fall
och skönt över världen nu glänser.
Lov ske dej, vår konung och Frälsare huld,
vi offrar med glädje dej rökverk och guld
i denna vår barnsliga visa.
Så visst som du är vår rättfärdighets sol,
så visst får vi inför din härlighets stol
din eviga kärlek beprisa!

Skaparen, den store Guden



1. Skaparen, den store Guden,
med sitt blod har löst sin brud,
och med blodet köpt den skruden
som är hennes bröllopsskrud.

2. Jag är född till arvprinsessa
av all himmelsk härlighet.
Krans och krona skall min hjässa
bära få i evighet.

3. Må Guds Ande i mitt hjärta
alla stunder skriva in
allt vad han med blod och smärta
vunnit har åt bruden sin.

4. Din person, o Jesu Kriste,
blive mej var dag mer kär.
Aldrig vi varandra miste,
i din bok jag tecknad är.

söndag 16 augusti 2015

Konungen på himlens fäste








1. Konungen på himlens fäste,
solen, stjärnornas monark,
träder fram så dalars näste
blir en ljus och härlig park:
hela himlen blir nu full
av dess fägring, prakt och gull.

2. Hela markens läger bryter
upp ur dvalan som nyss kom.
Över allt naturen byter
sina mörka kläder om.
Allt som lever gör sin plikt,
blir nu färdigt, muntert, kvickt.

3. Detta dock en bild allena
dunkelt oss till sinnet bär:
ljuset av Guds klarhet rena
mer än tusen solar är.
Han är alla solars sol
som igår och som ifjol.

4. Upp, min själ, och sov ej längre,
ner på knä i vördnad fall!
Se, Guds Lamm på korset hängde
att bestråla världen all.
Jesus Kristus, Frälsaren,
han är solen, se på den!

5. Sol och klara morgonstjärna,
tindra idel salighet!
Bli du all min glädjes kärna,
all den visdom som jag vet!
Var mitt hjärtas dyra skatt,
lys mej både dag och natt!

Triumf! Halleluja!




1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna dukat borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

tisdag 11 augusti 2015

Gud är din Fader, tro honom blott



1. Gud är din Fader, tro honom blott.
Ömmaste kärlek skiftar din lott.
Ser du ej vägen, fatta hans hand,

ljust blir med honom skuggornas land.
Gråt om du lider, gråt i hans famn,
där är i stormen lugnaste hamn.
Ömmaste kärlek skiftar din lott,
Gud är din Fader, tro honom blott.

2. Skälvande hjärta, han dej förstår,
stillar din oro, torkar din tår.
Tankar som tynger, lägg för hans fot,
villigt han tar din börda emot.
Sörj ej för okänd, kommande dag,
växlande öden lyder hans lag.
Ömmaste kärlek skiftar din lott.
Gud är din Fader, tro honom blott. 

lördag 8 augusti 2015

Till glädjen de rättfärdiga




1. Till glädjen de rättfärdiga,
ej i sej själva värdiga,
av blotta nåd ska bäras.
Med fröjd de höjer lovets ton
till Kristi pris inför hans tron,
där Gud trefaldig äras.
Ej sol, ej måne lyser där,
ty Herren själv där solen är.
De sina han förklarar,
beskyddar och bevarar.

2. Mej vishet ge, o Jesus kär,
den ondes list att undfly här,
i mörkrets dal ej falla.
Din ankomst låt påminna mej
att synden fly och följa dej
och göra väl mot alla.
När döden klappar på mitt bröst
och hjärtat våndas, var min tröst.
O Jesus, mej försvara,
min kropp och själ bevara.

torsdag 6 augusti 2015

Kärleken och sanningen





1. Kärleken och sanningen,
med dess band knöt du igen
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!

2. Där du lyser mörkret flyr,

hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.

3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock Jesus Krist
är du själva saften.

4. Med ett gott samvetes fred

till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.

5. Du som av en liten flock,

svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!

6. Kärleken till pengar, makt,

själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.

7. Till sitt eget dag och natt

ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!

tisdag 4 augusti 2015

Gud, tala till mej så mitt ord




1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan

och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut

var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,

mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,

just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!

söndag 2 augusti 2015

Jubla i rättfärdighet

7

Svensk koralvariant:



1. Jubla i rättfärdighet: 
Gud är god!
Kom att se och smaka det:
Gud är god!
Mera gott än vi förstår
av vår Faders hand vi får.
Nu vårt lov till honom går:
Gud är god!
Gud är god!
Gud är god!
Stäm nu alla in i sången:
Gud är god!

2. Blir det stormigt, mörkt och trångt:
Gud är god!
Till hans hjärta är ej långt;
Gud är god!
I hans närhet trygg jag är,
ondskan kan ej råda där,
därför sjunger jag så här:
Gud är god!
Gud är god...


3. Mot oss arma syndare
Gud är god!
Mot den mest ovärdige 
Gud är god!
Hög som himlen välver sej
är hans nåd mot dej och mej.
Kom, han vill förbarma sej!
Gud är god!
Gud är god...