Min vän är ljuv, min vän är mild

1. Min vän är ljuv, min vän är mild
och trofast i all livets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
så skön som vännens i mitt hjärta.

2. Min vän är min och jag är hans,
och än vår kärlekslåga brinner
när solens eld och stjärnans glans
i rymden slocknar och försvinner.

3. När han vid målet väntar mej,
jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors ska en gång byta sej
som hans i evig segerfana.

4. Jag än vill tänka på hans namn,
när tungans bruk är hämmat blivet,
och trygg mej lägga i hans famn,
som är Uppståndelsen och Livet.