Hemma, hemma får vi vila

1. Hemma, hemma får vi vila 
efter slutad kamp och strid. 
Hemma, hemma hos vår Fader 
väntar oss en evig frid. 
Därför glatt vi vandrar framåt, 
löftesordet sviker ej, 
och vi kämpar inte heller
för ett ovisst mål, o nej! 

2. Målet ligger ju framför oss, 
vägen är ej heller lång, 
fastän den går ner i djupet
och i mörker mången gång. 
Jesus slagit sig igenom, 
vilken tröst för oss däri! 
Genom honom, genom honom 
övervinner också vi.  

3. Därför upp, ni trötta händer,
upp, ja, upp, ni matta knän!
Och ni mörka otrostankar
och ni tvivel, vik nu hän!
Ordet säger ju att tiden,
väntanstiden är så kort,
fastän våra arma hjärtan
detta ständigt glömmer bort.

4. Lite mera eller mindre
här av jordens nöd och lust,
det betyder ju så föga
när vi hunnit hemmets kust.
När vi frälsta ser tillbaka
på vårt korta vandringståg,
vad, om lite mera solsken
eller moln däröver låg?

5. Hemma får vi ändå vila,
vila ut i Jesu famn 
efter alla vedermödor 
både med och utan namn. 
Där skall ingen fruktan vara, 
ingen oro, ingen nöd, 
ingen frestelse och plåga, 
inga tårar, ingen död. 

6. O, så låt oss ej förtröttas, 
låt oss, medan än är tid, 
verka Herrens verk på jorden, 
om än under kamp och strid! 
Ty på mödan följer vilan 
som en ljuvlig nådelön, 
och vårt verk är ej förgäves, 
då ju Herren hör vår bön. 

7. Hemma, hemma får vi vila, 
vare det vårt fältrop här, 
medan striden ännu varar, 
ja, när den som hetast är! 
Låt oss ropa till varandra, 
när vi möts, vad än som sker: 
»Hemma, hemma får vi vila!» 
O, vad önskar vi då mer?